Hej, är en kvinna som varit ensam ett tag nu, skild och dom små är inte små längre och utflugna. Mitt sexliv är obefintligt och det börjar bli tråkigt, förr hade jag mycket härlig sex och ofta dessutom. Tyvärr är det inte så längre men nu är våren här och det pirrar lite extra i kroppen och nu eller aldrig. Måste göra något åt mitt liv, det är inte så att jag söker en man för ett stadigt förhållande.
Jag trivs bra ensam men ibland hade det både varit mysigt och skönt att ha en man vid sin sida, som en god vän och god älskare. Om ömsesidiga känslor uppstår är jag inte den som tackar nej, men redan nu kan jag säga att sambo blir jag aldrig mer, men kanske särbo? Vi får se, först måste vi ses face to face sen kan allt hända.
Jag har kommit så långt i livet att jag vet att ålder och andra ytliga saker saknar helt betydelse, det är det inre som räknas, det är också det som tilltalar mej, det som tänder mej. Känner du som jag, tveka inte, skriv en rad! Kram <3
Nu har jag blivit ensam, jag och maken har separerat och nu är det dags för mej att leva livet. Kanske ska säga att det var en lycklig separation även om det låter konstigt.